Hemma i Hangö

http://paradisresor.se

Vi har en oförglömlig resa bakom oss. Antikens historia och historier blev åter levande genom alla våra besök i antikens kulturcentra. Vi fick se en glimt av det moderna Turkiet. Vi fick även många nya smakupplevelser under vår resa. Bättre uppläggning kunde man inte önska; de tunga och långa bussresorna i början av resan, tidiga och svala morgnar för att hinna se och höra så mycket som möjligt. Livet ombord på våra båtar, guleter, kompenserade det tunga programmet i början av resan.

Våra guider Serat Paktas och Niklas Hillbom i Istanbul

Niklas Hillbom är en kunnig och engagerande guide. Han har förmåga att levandegöra historia på ett mycket trevligt sätt. Det är berättelserna som gör historien.

Serhat Paktas är professionell som lokalguide. Alla arrangemang med hotell, måltider, bussar, inträden och allt annat som ingick i resan löpte smärtfritt. Hans berättelser om dagens turkiska samhälle gav en djupare dimension till vår resa.

Kort och gott kan vi säga: När man reser med Paradisresor kan man vara säker på att man får valuta för sina pengar. Paradisresor kan arrangera resor för alla som är intresserade av historia och kultur.

Tisdag 10.9.2013

Tidig start mot vår slutdestination Bodrum. Staden har utvecklats från en liten fiskeby till en riktig turistfälla efter att nyrika från Istanbul upptäckte staden på 1970-talet. När staden sedan besöktes av berömdheter som Jacqueline Kennedy, Clint Eastwood och Mick Jagger var stadens popularitet garanterad hos jet seten.

Hotellkomplex nära inloppet till Bodrum

Borgen vid hamninloppet

Bodrum är dagens namn på den antika staden Halikarnassos. Härifrån regerade kung Mausollos sitt land Karien i mitten av 300-talet f.Kr. Formellt var han en persisk vasall, men styrde rätt självständigt sitt rike. Mausollos startade kort före sin död byggandet av ett enormt gravmonument. Detta monument kom att räknas till ett av antikens sju underverk. Dagens ord mausoleum härstammar från detta gravmonument.

En konstnärs syn på Mausollos monument

Gravmonumentet stod ganska intakt fram till 1200-talet. När johannitriddarna övertagit borgen i Halikarnassos i slutet av 1400-talet var den i starkt behov av reparation. I närheten låg det stora mausoleet inte mera intakt men helt synligt med marmorblock och pelare kringspridda i terrängen. Dessa kunde nu användas i det stora reparationsprojektet. Att vi vet vad som hände kan vi tacka en fransman som skrev ner hur man gick tillväga för att reparera borgen år 1522. Han beskriver i detalj hur man forslade bort marmorblocken och grävde allt djupare i jorden för att hitta mera byggnadsmaterial. Han redogör också för upptäckten av den stora gravkammaren som johanniterna först beundrade och sedan slog sönder. En del av marmorblocken fördes för att brännas till kalk, en del användes som hela. Och så försvann mausoleet i Halikarnassos från världskartan. 

Resterna av Mausollos grav

I den gamla borgen vid Bodrums hamninlopp finns en verklig arkeologisk skatt, som svampdykarna hittade utanför Uluburun (vid Turkiets sydkust) år 1982. Det är ett skeppsvrak eller egentligen lasten från ett bronsåldersskepp, som sjönk någon gång i slutet av 1300-talet f.Kr. Lasten låg på havsbotten ca 40 meters djup exakt i samma position som den legat i det sjunkna skeppet. Själva vraket hade försvunnit nästan helt och hållet. Men genom att studera lasten och dess placering har arkeologerna kunnat göra en rekonstruktion av hur skeppet har sett ut. 

Det rekonstruerade skeppet

Fyndet på havsbotten så som arkeologerna hittade det

Fyndet har gett oerhört värdefull information om bronsåldershandeln i östra Medelhavsområdet. På basen av fynden i lasten har man kunna kartlägga skeppets seglingsrutt. Fartygen seglade redan då på en bestämd rutt och aldrig med ett tomt lastrum. Uluburunskeppet kom från det grekiska fastlandet där man köpt bl.a. bärnsten, som härstammade från norra Europa. Sedan seglade man vidare till Kreta där mykenskt keramik lastades ombord. Rutten gick vidare till Egypten där man köpte guld och elfenben och sedan vidare till dagens Israel, där vinamforor och blåskimrande råglastackor lastas ombord. Följande anhalt längs kusten norrut var Ugarit (dagens Syrien) där tenntackorna lyftes in in lastrummet. Tennet kom ursprungligen från Afghanistan längs karavanvägarna till Ugarit. När tennet var färdigtlastat seglar man vidare till Cypern (kopparön) för att hämta koppartackorna och sedan vidare österut tills stormen överraskade skeppet vid Uluburun.

De dyrbaraste fynden av guld hittade arkeologerna i aktern där kaptenen bäst hade kontroll över dem. Bland dessa fynd var bl.a. guldbägare, flera guldsmycken, små amuletter osv.


Att få se Uluburuskeppets last, som jag har läst om första gången 1984, var nästan en skakande upplevelse. Den enas olycka blir vetenskapsmännens guldgruva vad gäller ny information och kunskap.

En koppartacka som väger 25 kg

En vy från Labranda som ligger i 600 meters höjd

Vi besökte Labrabranda (en och en halvtimme från Bodrum) där svenska arkeologer har arbetat redan årtionden. Labranda är ett stort tempelområde upp på bergen, som i huvudsak har byggts under åren 380-340-f.Kr. Mausollos, som styrde i Karien, och startade byggandet av det stora mausoleet, var aktiv även här. Här firades varje sommar en femdagars fest till Zeus ära. Folk kom både från när och fjärran för att delta i festligheterna då det offrades både tjurar, får och getter på altaret framför Zeustemplet. Endast en liten del av köttet offrades till guden, resten tillreddes till en festmåltid som man avnjöt antingen under bar himmel eller i speciella byggnader för detta ändamål. Bl.a. Mausollos hade låtit bygga en ståtlig byggnad kallad Andron för dessa fester. 

Mausollos Andron i bakgrunden

Jesper Blid som senast har grävt fram en medeltida kyrka i Labranda guidade oss genom det stora arkeologiska området. En fin upplevelse trots den kvävande hettan. En liten tepaus gjorde underverk så att vi kunde fortsätta vår rundvandring.

Jesper Blid förevisar de svenska arkeologernas nyaste utgrävningsplats

Vi lämnade det heta Bodrum bakom oss för ännu en natt i en naturhamn. Ett dopp i havet och en snorklingstur och sedan en lugn natt innan det var dags för den korta sträckan tillbaka till Bodrum där bussarna skulle vänta på oss kl. 7.00. 

Måndag 9.9.2013

Knidos

Starten försenades på grund av den kraftiga vinden. När vinden väl hade mojnat vinschades ankarkättingen upp och stäven vändes mot Knidos, en verklig pärla bland antikens bevarade städer (ruiner). En bättre plats för ankring kunde man väl inte hitta än nedanför antikens teater.

 

Våra ankrade guleter i den antika hamnbassängen

Då Knidos hamnade under persiskt välde på 500-talet f.Kr. hade staden redan en månghundraårig historia som en grekisk koloni. På 360-talet beslutade man att flytta staden till den plats där dagens ruiner är synliga. Här fanns en bättre hamn, egentligen två hamnar, för att ta skydd för de besvärliga vindar som blåser i det här området, där Egeiska havet möter Medelhavet. I och med flyttningen kunde stadsborna få en annan lukrativ inkomstkälla (förutom handel), nämligen att driva in skatt av alla fartyg som var på väg norrut. Fartygen kunde ligga flera veckor i väntan på att Meltemin (den kraftiga nordliga vinden) skall mojna innan man kunde fortsätta sin färd.
Staden blev "färdigbyggd" efter att Alexander den store hade intagit/befriat staden. Därför bär ruinerna en stark hellenistisk prägel.

Knidos var känt för sitt fina vin, som exporterades långa vägar längs Medelhavet. Idag vet man att vinet kom från Knidos eftersom man stämplade alla vinamforor. Man har hittat vinamforos från Knidos så långt borta som i Sicilien. Dessutom följde man slit- och slängmentaliteten redan under antiken. Amfororna användes endast en gång varefter de slogs sönder. Tänk vilket slöseri, men kanske rengöringen av amfororna var svår och transporten av tomma amforor rätt oekonomisk.

En av de första som återupptäckte Knidos och såg tempelruinerna var James Caulfield. För att söka skydd för de kraftiga vindarna ankrade hans fartyg i Knidos hamn 9.11.1749. Han klättrade uppför den stenbelagda vägen som ledde till tempelruiner av marmor. Han kunde sin historia väl och kunde därför dra slutsatsen att här var platsen där den mest berömda av alla kvinnostatyer från antiken en gång hade stått, nämligen Afrodite från Knidos. Dagens arkeologer kan bekräfta att Caulfield hade rätt i sina antaganden.

Den stenbelagda vägen upp till Afrodites tempel

Från och med mitten av 300-talet f.Kr. blev Knidos vida känt för den berömda Afroditestatyn. Statyn försorsakade en verklig turistström till ön. Varför blev statyn så berömd? För det första hade den skulpterats av den berömda skulptören Praxiteles någon gång 330-350 f.Kr. För det andra var hans Afrodite den första kultstatyn som framställer kvinnan naken (hon är just beredd att stiga i badet). Enligt samtida källor byggde man templet så att hennes skönhet kunde beundras från alla håll.

Åter kan vi tacka romaren Plinius d.ä. för den utförliga beskrivningen av Afroditestatyn och hennes helgedom på Knidos. Han berättar att Praxiteles hade gjort två statyer, som han sålde samtidigt. Den ena var frapperad och föredrogs därför av folket på Kos. Fast de blev erbjudna båda statyerna valde de konventionella Kosborna den enda anständiga statyn nämligen den frapperade Afrodite. Vi dagens ekonomiskt tänkande individer tycker att det inte var så smart eftersom ingen brydde sig om Praxiteles Afrodite på Kos medan alla vi ville se den nakna Afrodite på Knidos. Det medförde mycket klirr i Knodosbornas kassa.

Praxiteles originalverk har försvunnit, men tack vare romerska konstnärer vet vi hur Afroditestatyn har sett ut. Vilken tur att romarna kopierade flitigt både klassiska och hellenistiska mästerverk. Idag kan vi beundra Afrodite från Knidos bl.a. i Rom och Paris. Båda bilderna på Afrodite från Knidos är romerska kopior. Statyn i Bild 1 finns i Palazzo Altemps samlingar i Rom. Bild 2:s staty finns i Capitoliummuseernas samlingar i Rom.

Bild 1: Afrodite från Knidos

Bild 2:Afrodite från Knidos

Dagens andra höjdpunkt var snorkeltur till piren som anlagts redan under Knidos blomstringstid. Under samma tur kunde vi också se rester av ett havererat fartyg, som hade lastats med både amforor och andra keramikkrukor.

Dagens tredje höjdpunkt var kvällens barbaquefest. Vi blev serverade den ena läckrare rätten efter den andra. Under hela vår vistelse ombord på guleterna blev vi till hundra procent omskötta av besättningen. Våra kockar stod i köket nästan dygnet runt för att trolla fram lukulliska rätter. Däremellan hann de även ansvara för ankarföringen.

Grillmästaren i arbete

Fest ombord på vår gulet

Vinden piffar upp stämningen

Fatos kock avtackas för alla läckra måltider

Chevri Kaptan 2:s kock redo att fälla ankaret

Söndag 8.9.2013

 Myndos

Bilden av Myndos hamn är hämtad från http://myndos.com/en/

Efter den första natten i en naturhamn stävade vi mot antikens Myndos (dagens Gümüslük). Vinden friskade till mitt åt dagen så pass mycket att vår gulet hade vissa svårigheter att ankra i viken mitt emot stadens strandkajer. Hela operationen med säkert över 100 meters ankarkätting fick tas om flera gånger. En ensamseglande amerikanska blev rädd och kände sig tvungen att rädda sig själv och sin Sun Odyssey 33 undan den stora turken. Där guppade hon sedan mitt i viken och vinden. Hennes räddningsoperation visade sig vara helt onödig eftersom vår båt inte kom att ligga ens i närheten av den plats där hennes båt hade varit ankrad.

Myndos strandkajerna

Vår tjänstvilliga besättning körde skytteltrafik till strandkajen för att vi resenärer kunde njuta av både sevärdheter och den goda maten som de otaliga strandserveringarna lockade med. I nattmörkret hämtades de sista resenärerna till Fatos. Efter det kunde även besättningen dra sig tillbaka. Följande morgon skulle det bli en tidig start, redan klockan fem sades det.