Måndag 9.9.2013

Knidos

Starten försenades på grund av den kraftiga vinden. När vinden väl hade mojnat vinschades ankarkättingen upp och stäven vändes mot Knidos, en verklig pärla bland antikens bevarade städer (ruiner). En bättre plats för ankring kunde man väl inte hitta än nedanför antikens teater.

 

Våra ankrade guleter i den antika hamnbassängen

Då Knidos hamnade under persiskt välde på 500-talet f.Kr. hade staden redan en månghundraårig historia som en grekisk koloni. På 360-talet beslutade man att flytta staden till den plats där dagens ruiner är synliga. Här fanns en bättre hamn, egentligen två hamnar, för att ta skydd för de besvärliga vindar som blåser i det här området, där Egeiska havet möter Medelhavet. I och med flyttningen kunde stadsborna få en annan lukrativ inkomstkälla (förutom handel), nämligen att driva in skatt av alla fartyg som var på väg norrut. Fartygen kunde ligga flera veckor i väntan på att Meltemin (den kraftiga nordliga vinden) skall mojna innan man kunde fortsätta sin färd.
Staden blev "färdigbyggd" efter att Alexander den store hade intagit/befriat staden. Därför bär ruinerna en stark hellenistisk prägel.

Knidos var känt för sitt fina vin, som exporterades långa vägar längs Medelhavet. Idag vet man att vinet kom från Knidos eftersom man stämplade alla vinamforor. Man har hittat vinamforos från Knidos så långt borta som i Sicilien. Dessutom följde man slit- och slängmentaliteten redan under antiken. Amfororna användes endast en gång varefter de slogs sönder. Tänk vilket slöseri, men kanske rengöringen av amfororna var svår och transporten av tomma amforor rätt oekonomisk.

En av de första som återupptäckte Knidos och såg tempelruinerna var James Caulfield. För att söka skydd för de kraftiga vindarna ankrade hans fartyg i Knidos hamn 9.11.1749. Han klättrade uppför den stenbelagda vägen som ledde till tempelruiner av marmor. Han kunde sin historia väl och kunde därför dra slutsatsen att här var platsen där den mest berömda av alla kvinnostatyer från antiken en gång hade stått, nämligen Afrodite från Knidos. Dagens arkeologer kan bekräfta att Caulfield hade rätt i sina antaganden.

Den stenbelagda vägen upp till Afrodites tempel

Från och med mitten av 300-talet f.Kr. blev Knidos vida känt för den berömda Afroditestatyn. Statyn försorsakade en verklig turistström till ön. Varför blev statyn så berömd? För det första hade den skulpterats av den berömda skulptören Praxiteles någon gång 330-350 f.Kr. För det andra var hans Afrodite den första kultstatyn som framställer kvinnan naken (hon är just beredd att stiga i badet). Enligt samtida källor byggde man templet så att hennes skönhet kunde beundras från alla håll.

Åter kan vi tacka romaren Plinius d.ä. för den utförliga beskrivningen av Afroditestatyn och hennes helgedom på Knidos. Han berättar att Praxiteles hade gjort två statyer, som han sålde samtidigt. Den ena var frapperad och föredrogs därför av folket på Kos. Fast de blev erbjudna båda statyerna valde de konventionella Kosborna den enda anständiga statyn nämligen den frapperade Afrodite. Vi dagens ekonomiskt tänkande individer tycker att det inte var så smart eftersom ingen brydde sig om Praxiteles Afrodite på Kos medan alla vi ville se den nakna Afrodite på Knidos. Det medförde mycket klirr i Knodosbornas kassa.

Praxiteles originalverk har försvunnit, men tack vare romerska konstnärer vet vi hur Afroditestatyn har sett ut. Vilken tur att romarna kopierade flitigt både klassiska och hellenistiska mästerverk. Idag kan vi beundra Afrodite från Knidos bl.a. i Rom och Paris. Båda bilderna på Afrodite från Knidos är romerska kopior. Statyn i Bild 1 finns i Palazzo Altemps samlingar i Rom. Bild 2:s staty finns i Capitoliummuseernas samlingar i Rom.

Bild 1: Afrodite från Knidos

Bild 2:Afrodite från Knidos

Dagens andra höjdpunkt var snorkeltur till piren som anlagts redan under Knidos blomstringstid. Under samma tur kunde vi också se rester av ett havererat fartyg, som hade lastats med både amforor och andra keramikkrukor.

Dagens tredje höjdpunkt var kvällens barbaquefest. Vi blev serverade den ena läckrare rätten efter den andra. Under hela vår vistelse ombord på guleterna blev vi till hundra procent omskötta av besättningen. Våra kockar stod i köket nästan dygnet runt för att trolla fram lukulliska rätter. Däremellan hann de även ansvara för ankarföringen.

Grillmästaren i arbete

Fest ombord på vår gulet

Vinden piffar upp stämningen

Fatos kock avtackas för alla läckra måltider

Chevri Kaptan 2:s kock redo att fälla ankaret